Good Intentions

Goda föresatser har stensatt både en och annan väg...

Lättnad och besvikelse

En hand med målade naglar

Ok, svart är en ganska grabbig färg på nagellack, men jag började faktiskt med lila!
[Bilden är tagen av mej, och det går bra att sprida den under licensen Creative Commons BY-SA 3.0.]

Häromdagen antog jag en utmaning. Jag sa det inte till någon särskild, utan bara bestämde för mej själv att jag ville. Det gäller den utmaning som Fredrik Plahn lade ut på Instagram och Facebook. Utmaningen går ut på att som vanlig man som stämmer in på heteronormen ha målade naglar till dess omvärlden slutar att ifrågasätta.

Från början hade jag vissa tveksamheter: Jag är politiskt aktiv, skulle det vara värt att riskera att mitt parti får ett minskat stöd i valet bara för att jag vill göra en markering? Är det här ett utslag av exhibitionism? Kommer människor bli arga på mej? Kommer andra politiskt aktiva tycka att jag ägnar mej åt röstfiske?

Efter en dags velande lånade jag min dotters ljuslila nagellack och målade naglarna på test, och jag måste säga att jag har lärt mej flera saker. Det är svårt att måla nagellack utan att det kommer på huden, särskilt om en har korta naglar. Om det ser lite konstigt ut så ska man inte försöka laga det genom att lägga på ett lager till, då blir det ännu konstigare. Katthår i nagellacken är inte kul. Det tar en stund för nagellacken att torka, och det är dumt att ägna den stunden åt att knäppa skjortknappar.

Ärligt talat har jag nog lärt mej fler helt nya saker sedan i måndags, än jag lärt mej under hela augusti – så ur det perspektivet så är ju det här experimentet helt klart en stor vinst.

När det gäller mina medmänniskors reaktioner, så är jag både lättad och besviken. Hittills har inte någon enda person ifrågasatt min nagellack, och det är ju skönt. Antingen omger jag mej bara med väldigt toleranta människor, eller så passade det här väl in i deras bild av mej sedan tidigare.

Min besvikelse gäller också bristen på kommentarer: På fyra dagar så är det bara två personer som har kommenterat saken överhuvudtaget – det var positiva kommentarer som gjorde mej glad. Men samtidigt så har ju ett trettiotal personer inte sett något, eller sett det och inte vågat/haft lust att kommentera. Jag använder ju nagellack för att göra mej fin, men är det så att en man inte förväntas vilja vara fin? Är det jag som ändå är avvikande och exhibitionistisk i det avseendet?

Tack till vännerna som såg att jag hade gjort mej fin, och gav mej en komplimang!