Good Intentions

Goda föresatser har stensatt både en och annan väg...

Kyrkskolan, lågstadieskola eller F-6?

Som lokalpolitiker och samtidigt förälder till flera barn som går och har gått på Kyrkskolan och Ängens förskola, så har jag hamnat mitt i den pågående diskussionen om hur skolan och förskolan ska se ut i framtiden. Vänner och grannar undrar vad jag och miljöpartiet står för, och en del är arga och besvikna på mej. Därför vill jag sätta mina tankar, motiv och svar på pränt.

Jag står bakom förslaget att göra om Kyrkskolan till en F-3-skola, och bakgrunden till det är faktiskt att jag tror att det är bäst för barnen.

Koalitionens beslut i Utbildningsstyrelsen bygger till stora delar på tjänstemännens förslag C, men är justerat med hjälp av de synpunkter som har kommit från föräldrar och personal under tiden mellan mötena. När det gäller att göra om Kyrkskolan till en F-3-skola, så är det en del av en större helhet, men jag ska försöka hålla mej till just de bitar som rör Kyrkskolan direkt eller indirekt.

Vilka är då vinsterna för våra barn med det här förslaget?

Grupperna i Kyrkskolans klass 4 och 5 är för små.

I fyran och femman har man inte sällan klasser med 9-10 elever i varje. Det är enligt min erfarenhet för små grupper för att det ska fungera väl i den här åldern. Barnen på Kyrkskolan har i stor utsträckning varit i samma grupper ända sedan de gått i förskolan (2-3 års ålder), och att aldrig bryta upp grupperna leder till att man fängslas i samma sociala roll under hela den formativa delen av uppväxten (det gäller både könsroller och sociala roller som 'bråkstake' och 'plugghäst'). Är man udda eller utstött så är det inte lätt att få en ny chans, och även om man passar bra in i gruppen så bjuds man inte på sociala utmaningar och hämmas i utveckling och mognad.

B-form är sämre för eleverna

Eftersom grupperna i fyran och femman är så små, så undervisas man delvis i B-form (två årskurser i samma klassrum har undervisning i samma ämne samtidigt). Det finns forskning som tydligt visar att detta hämmar barns inlärning (se t ex http://fof.se/tidning/2009/3/aldersblandade-klasser-samre-vanliga ). När lärarna ska hålla två trådar samtidigt, gå igenom två saker parallellt, och ge stöd till två grupper som har hunnit olika långt samtidigt – så är det så mycket svårare att räcka till helt enkelt. Dessutom är Skolinspektionen inte det minsta förlåtande när det gäller de kompromisser en skola med undervisning i B-form måste göra, kraven är desamma alldeles oavsett.

Det kommer bli svårare att leva upp till kompetenskraven.

Den nya läroplanen och den nya betygssättningen från sjätte klass ställer krav på att man håller samman undervisningen under hela mellanstadiet (dvs årskurs fyra till sex), och att man har ämnesundervisning i bland annat NO. Den som sätter betyg måste också enligt lag vara behörig lärare för mellanstadiet i det ämne hen sätter betyg, och ska dessutom då helst ha undervisat eleverna sedan fjärde klass (eftersom betyget gäller hela mellanstadiet). Med de här nya kraven så måste rektor pussla ihop ännu fler kompetenskrav på en oförändrad skolpeng. Det enda positiva tillskottet för rektorn är en halv sjätteklass, vars skolpeng ska bära både deras egen lärare och det ökade kompetenskravet.

Vi vill föra över pengar från lokalkostnader till personaltäthet

Den kommunala skolan dras med höga lokalkostnader. De betalas idag solidariskt. Det innebär att alla elever har en lokalpeng med sej vid sidan av den vanliga skolpengen, och för elever i kommunala skolor går den till att betala samtliga skollokalers hyra i klump. Om Kyrkskolan har en dyr lokal, och Ekedal har en billig, så betalar i praktiken alla samma hyra i alla fall. Det kommer nog inte fungera så för all framtid, men vi hoppas ha hunnit byta alla gammaldags värmeanläggningar (läs oljepannor) i kommunala skolor innan lokalpengen på riktigt börjar följa eleverna. Nästa steg, efter att lokalpengen faktiskt börjat följa med eleven, är att rektor kan lägga pengarna på pedagoger istället för underutnyttjade lokaler.

Hur ska F-3 på Kyrkskolan klara sej utan att ha mellanstadieklasserna som hjälper till att bära kostnaderna?

Större samordning med förskolan

Redan idag är Kyrkskolans rektor även förskolechef för Ängens förskola. Tanken är att det ska gå att öka samordningen mellan förskolegrupper, förskoleklass och skolbarnomsorgen. På det viset bör det gå att få en fungerande personalstyrka för hela skol- och förskoleenheten, även med avseende på skolbespisning mm. Redan idag finns det en förskolegrupp på Kyrkis (Igelkotten), och om ytterligare en grupp flyttar in så finns det både pedagogiska och ekonomiska samordningsvinster både förskolegrupperna sinsemellan, och mellan dem och F-klassen.

Ökad skolpeng för lågstadiet

I koalitionens budget, som togs i kommunfullmäktige i oktober, så beslutade vi om en höjning av skolpengen för lågstadiet. Det var en ökning med 2 miljoner för andra halvåret 2013 (alltså 4 miljoner per år i fortsättningen), vilket ger 6181 kr mer för varje elev per år (förutom kompensation för lärarnas lönehöjning och inflation). Det är en höjning med 9,9 %.

Fritidsklubb för mellanstadiebarn

I beslutet som tas av Utbildningsstyrelsen finns också ett utredningsuppdrag gällande fritidsklubb för mellanstadiebarn. De stora fördelarna med Kyrkskolans läge utnyttjas ju inte under lektionstid, utan framför allt på fritidsklubben. Vår tanke är att erbjuda fritidsklubb för barn på Norra Värmdö, oavsett vilken skola man går på. Då skulle man få möjlighet att vara ute, prova på att segla, spela boll och alla de andra grejerna man gör idag. Skolskjuts skulle kunna sköta transporten, och föräldrar skulle hämta vid Kyrkis som idag. Det faktum att mellanstadiet flyttar till Hemmesta är inget hinder alls, tvärtom finns det en möjlighet att vinna tillbaks de barn som sökt sej bort från Kyrkskolan och kanske andra barn i Hemmestaområdet. En del är skeptiska till om det här är möjligt, men vi snackar om en fritidsklubb med segling på schemat. Har ni sett vilken kö det är till sjöscouterna?

Till sist några ord av personlig karaktär:

Jag är själv inte uppväxt i Värmdö, utan i en småstad vid namn Åmål. När jag började skolan så var det på en liten skola med bara en parallell, och med bara 19 barn i klassen. Jag gick sedan i samma klass under hela min grundskoletid. Det här har absolut färgat min syn på små statiska grupper under lång tid, för i min klass slogs de sociala rollerna fast under de första två åren – och låg sedan fast under alla nio åren. Här slogs många sociala roller fast, som sedan aldrig riktigt gick att bryta. Den var lustig, och den var smart. Den var cool och den var tönt. Några vann och några förlorade socialt på de här rollerna, men ärligt talat var det faktiskt ingen som mådde bra av det här. Ändå hölls vår klass samman när vi flyttade till en större skola i mellanstadiet, och återigen på högstadiet. Såvitt jag förstått var det en prestigefråga för de respektive klassföreståndarna – för de vill få det att framstå som att de hade odlat en sååååå god klassanda. Enligt min mening var det ett misslyckat socialt experiment, som avskräckte lärare för följande årskullar från att göra om misstaget.

Jag är orolig för att barngrupper hålls ihop för länge för de vuxnas skull, men med Kyrkskolan som F-3 så tror jag det blir en bra balans.

 

Tillägg 29/10:
Jag har skrivit ett blogginlägg som adresserar några av kommentarerna nedan.