Good Intentions

Goda föresatser har stensatt både en och annan väg...

Det förbjudna samtalsämnet

En bild på min katt

En bild som nästan säkert inte provocerar. Jag har fler i samma stil!

Men är detta det mest intressanta jag åstadkommit som människa?

Det finns etikettsregler för det mesta här i världen, en av reglerna säger vad man bör tala om när man umgås med människor som man inte känner så väl. I det läget bör man undvika att tala om sådant som riskerar att skapa onödig konfrontation i frågor där en själv och samtalspartnern riskerar ha olika ståndpunkt. Kort sagt, undvik religion och politik.

Med mitt CV så har jag milt sagt lite svårt att undvika något av samtalsämnena. Jag har en högskoleutbildning i teologi bakom mej, mitt första jobb efter gymnasiet var i en kyrka, jag har jobbat sex år som frikyrkopastor och nuförtiden så är jag kommunpolitiker på deltid. Om jag inte ska sätta igång och ljuga som en borstbindare, så finns det inget sätt i världen för mej att undvika dessa två samtalsämnen.

Har det då hänt att värden lagt en hand på min axel och bett mej lämna festen på grund av mina pinsamma avsteg från vett och etikett? Har jag blivit skydd som social paria pga att jag inte kan öppna munnen utan att det relaterar till något av dessa förbjudna ämnen? Eller har jag löst dilemmat genom att oupphörligen visa bilder av barnen och katten på min mobil?

Nej. Eller jo, jag är förstås svag för bilder på mina barn. Vem är inte det? Men jag har aldrig behövt känna att min religion eller politik är ett socialt stigma.

Tvärtom måste jag säga att min upplevelse är den rakt motsatta. Om en fest, en afterwork eller en parmiddag eventuellt ser ut att bli en tråkig tillställning där folk inte vet vad de ska säga till varandra, så brukar det gå över snabbt när en kommer in på politik och/eller religion.

Det är nu inte så att jag har något behov av att alla ska tycka som jag, men om något är viktigt för mej och för andra så händer det något vackert när vi pratar med varandra om det. Detta att få tala om och lyssna till varandra i frågor som vi bär närmast hjärtat, det ökar respekten vi visar varandra. Ibland kan det bli lite pinsamt såklart, om någon bufflar på utan att lyssna in, men om människor inte är ute efter att sätta dit varandra så brukar man kunna hjälpa varandra ut ur porslinsbutiken.

Jag tror faktiskt att de allra trevligaste fester jag varit på har varit sådana där vi har diskuterat just politik och religion i en salig blandning av åskådningar, och också kunnat lyssna till varandra.

Just det hjärtat är fullt av är ju det vi borde prata om mest, så länge vi också är intresserade av det som ryms i våra medmänniskors hjärtan. Därför måste vi sluta vara rädda för att provocera, och börja lyssna till, och tala om, det som är allra viktigast!