Good Intentions

Goda föresatser har stensatt både en och annan väg...

Den långsiktigt hållbara kärnkraften?

Kärnkraftverket Magnox i Annan, Skottland

Kärnkraftverket Magnox på bilden ligger som väl är inte i farozonen för orkanen Sandy, men däremot ganska nära Lockerbie i Skottland.
[Bilden tagen av Ian Britton, och licensierad under Creative Commons (BY-NC-ND-3)]

Samtidigt som demokrater och republikaner kämpar om Vita Huset så har det blåst upp till storm, eller närmare bestämt orkan. Vi har alla läst om orkanen Sandy som under en tid har tornat upp sej öster om USA, och igår kväll svepte in NY i sin famn.

Det som vi inte har läst lika mycket om är alla kärnkraftverk som ligger i orkanens väg, från kusten och inåt landet. Hur påverkas de av en orkan? Några av dem, framför allt det vid Oyster Creek i New Jersey, ligger vid Atlantkusten – och är därmed känsliga för höga vågor på samma sätt som kärnkraftverket i Fukushima var.

Ok, det är tisdag - och hittills verkar det inte ha gått åt skogen som tur är. Men det stämmer ju till eftertanke: Hur går man tillväga för att säkra upp kärnkraftverk mot naturkatastrofer? Fram till mars förra året var ju svaret: "inte" - men hur är det idag?

Enligt uppgift saknar en del av reaktorerna backup-system för kylning av bassängerna för uttjänt bränsle, vilket ju skulle kunna leda till en situation fullt jämförbar med den i Japan förra året. Man har visserligen en viss tid (två dygn?) på sej att sätta igång arbetet med att kyla ned bränslestavarna efter ett eventuellt pumphaveri – men ju längre man dröjer desto farligare blir arbetet för de som står för katastrofinsatserna.

Så vän av ordning måste ju rimligen ställa sej frågan: Varför finns inte de där backup-systemen, som efterfrågades efter Fukushima-katastrofen? Det beror såvitt jag kan förstå på att ingen var beredd att ta på sej kostnaden.

Det tar sådär 100.000 år för radioaktiviteten i kärnbränsle att klinga av, är vi människor verkligen mogna att hantera den typen av tidsspann? Som jämförelse kan man nämna att det är i storleksordningen 10.000 år sedan vi människor först började med jordbruk.

För att vi ska kunna räkna en energikälla som långsiktigt hållbar, så behöver vi faktiskt veta att det inte blir efterräkningar pga naturkatastrofer de närmaste 100.000 åren. Under en så lång tid hinner det hända saker som går att mäta också på den geologiska skalan, som t ex nästa istid. Den typen av förändringar slår främst mot våra tankar på slutförvar. Men om slutförvaret ska stå pall mot förändringar som mänskligheten ännu inte ens upplevt, så måste vi ha både fantasi och framsynthet för att möta alla hot vi kan fantisera fram.

I det perspektivet imponerar det inte när man kan läsa att ingen hade lust att köpa dieselkraftverk som backup för kylningen av ett kärnkraftverk.

 

Källor:
http://motherboard.vice.com/2012/10/29/there-are-26-nuclear-power-plants-in-hurricane-sandy-s-path
http://theintelhub.com/2012/10/29/hurricane-sandy-may-score-a-direct-hit-on-spent-fuel-pools-at-nuclear-plant/