Good Intentions

Goda föresatser har stensatt både en och annan väg...

Ångest på Världsmiljödagen

Amerikansk provsprängning.

Själv lärde jag mej aldrig älska bomben.
[Bilden är Public Domain.]

Jag växte upp under Kalla Krigets slutskede på 70- och 80-talet. Det var en tid då många var oroliga för att ett kärnvapenkrig skulle komma att sätta P för civilisationen och kanske allt liv på jorden. Under den här tiden skrevs många böcker och många filmer spelades in som tog sin utgångspunkt i den ångest vi kände inför det kommande Kriget - ett krig som jag trodde var oundvikligt.

Idag fyller klimathotet och andra miljöproblem samma ångestskapande funktion. Den känsla av respit som vi fylldes av vid Järnridåns fall är som bortblåst, för idag finns det andra hot mot livets fortlevnad på jorden. Denna ångest är också idag utgångspunkt för en del av den fiktion som utgör vårt gemensamma tidfördriv och vår gemensamma terapi.

Men frågan är vad vi egentligen behöver terapi för: Ångest eller förnekelse? På samma sätt som det är trevligt i nuet att äta en godis, men mer långsiktigt att avstå, så är det med många av de beteenden som leder till miljöproblem. Skillnaden är att det bara är jag själv som måste betala det långsiktiga priset när jag äter godis, medan jag tvingar mina medmänniskor och framtida generationer att betala priset när jag tar flyget till Thailand.

Idag lägger vi ansvaret för de långsiktiga valen på den enskilda individen. Problemet med det är just att det är svårt för individen att fatta långsiktiga beslut. För att komma till rätta med det håller en privatmoral på att upprättas, som ska hjälpa enskilda att bli långsiktiga - främst när de handlar mat (köp inte mat som transporterats långt, handla gärna rättvisemärkt och ekologiskt, släck lampan när du lämnar arbetsplatsen, osv).

Men kan en privatmoral som skapas som ett resultat av den allmäna debatten och önskan att vara politiskt korrekt verkligen kompensera för de stora problem vår västerländska livsstil idag ger upphov till? Är det inte snarare så att den privatmoral som växt fram är relevant för gårdagens samhälle? Räcker verkligen medvetenheten hos de enskilda till, när media hellre diskuterar om prinssesans blivande make kommer att behålla sina investeringar i hedgefonder?

Om vi ska klara av att lägga om vår livsstil på ett så radikalt sätt så att det avvärjer klimathotet och andra stundande ekologiska katastrofer, så behövs det kraftfulla styrmedel. Vi behöver som samhälle bestämma oss för att riva ned klimatridån och ta det kollektiva ansvar som vi inte klarar att ta enskilt. Vi behöver radikalt minska utsläppen av koldioxid och metan - och det kommer att vara jobbigt. Men som ett resultat kommer vi och kommande generationer slippa leva med den apokalyptiska ångest som vi själva växte upp i.